jävla måndag

hmh.
Viljan är stark men orken tryter.
Orken ökar men viljan försvinner.
Dålig cirkel.

Jag har inte nog med tålamod för att vänta.
Vältrar mej i ensamheten som jag själv har dragit över mej, mitt åtagande.
Vet du...
Nu helt plötsligt slogs jag av en ilska, känner mej...
Jag måste göra något åt det här, men jag är ju så feg.
Nä, nu får det här lösa sej på något sätt för jag är inte menad att sitta här och fundera över något sånt här. Antigen så är det eller så inte.
Känner hur vemodet sköljer min själ men det kan inte hjälpas.
Jag är helt beredd på vad som än kommer..
Det kan inte vara värre än det här.
Känns som om det inte spelar någon som helst roll vad jag säger jag får ändå inte veta något.

Jag är en jävla skam!

Jävla, jävla, helvete.... så arg är jag just nu.. haha. Jag är pinsam.