heh..

Trasigt, allt är trasigt.
Allt det fina.
Jag vet inte riktigt... Allt känns så förbannat overkligt men ändå i allra högsta grad verkligt. Jag har trillat ner därifrån jag var, nu vältrar jag mej i leran, i självömkan. Men ändå så är nog allt på väg till det bättre, jag repar mej. Jag klarar mej alltid, på nått sätt.
Imorgon har jag möte klockan 9 på kunskapens och sen klockan 10 har jag min första historilektion. Jag klarar det här - utan tvekan - I will rise above it all!

Sometimes I wish it would be easier

Jag kommer fortsätta vara jag.
Och det känns bra, jag tänker inte och jag vill inte ändra något hos mej själv. Visst, dåliga vanor är ju alltid bra att bli av med och det kämpar jag vidare med. Och så länge jag räcker till så är det bra. Det kanske finns 1 orskar till att jag kan tänka mej ändras men det kommer.. ja ni vet.
JAg börjar må bättre för att insikten har börja smälta in och det är bara att acceptera. Men kanske en dag :)
Jag har ingen brådska, jag ska ingenstans. Har en underliggande stress som hela tiden trycker på men jag ska inte falla för trycket. Jag ska klara det.

Idag har varit som alla andra dagar fast.. lite..possitivare fastän tröttheten av sömnlösheten. Ska ställa mej i duschen, ta en låång dusch, fundera lite. Klura på lite tankenötter, samla mej.
Man kanske känner sej väldigt ensam men det är nog en egen övertygelse, en ursäkt för att tycka synd om sej själv, att föra sin beklagan till någon, få bekräftesle på att man får sympati.
Jag mår inte dåligt, jag mår utmärkt. Visst, skon klämmer, men vem har inte en sko som klämmer?
Vad skulle jag har gjort utan de mina?
Det är inte tid att tycka synd om sej själv, så mycket förstörs... Fråga inte vad för det vet jag inte. Jag ska skaffa mej ett liv, jag ska...
Nu är orken och viljan på topp!
Hoppas bara det håller i:)

I'm so kickass!