Dagens dag..

hmm..
Som vanligt försov jag mej idag, typiskt mej. Kanske ska vända tillbaka dygnet och ta mej i kragen? MEn imorgon ska jag ner till skolan. Lindvi ska komma hit på morgonen och då vet jag att jag kommer att kliva upp, hon är mitt alarm ;)

Idag har inte mycket gjorts och även det är som vanligt. Inga drastiska förändringa här inte.
Jag Lindvi och amanda var upp till Karin, vi snackade lite skit o drack en kopp te. Det verkar som om night le girls blir av. Om jag nu inte bestämmer mej för att fara till mattis o packa kartonger. Men nog troor jag att jag kommer vara i jokkmokk.
Och som vanligt har jag o Lindvi nött en massa Naruto-avsnitt, mycket, MYCKET spännande. Lindvi säger att jag inte får se utan henne men jag funderar på att plöja igenom ett par till. Men kanske man skulle lägga sej så man tar sej upp imorgon? Tror nog det.
Jag är trött som en...ja..ni vet. Men jag känner inte för att sova. Har en rastlöshet i kroppen som inte vill slå ro. Jaja.. men jag kan ligga o klottra lite på ett papper eller kanske lösa lite korsord och somna i tidningen, brukar vara effektivt.
Förresten så fick jag en lusläsning av morsan, jag och Ellen. Ingen av oss hade vart på skolan, gaaah, jag hatar när hon gör så. Hon donderade som det åskmoln hon är, jag ställde mej upp och gick in i mitt rum. Hon fortsatte predika o svära fastän jag inte hörde henne, jag hörde bara det morrande som studsar på väggarna från köken, genom tv-rummet och sen in i mitt rum. OCh inte nog med det, sen kom hon in, lite småaggro, och påpekade att jag hade taklampant tänt, WHAT! JAg tycker inte om när det är släckt. Och då frågade hon vars alla de andra lamporna är som jag har haft men jag sa åt henne att dom är trasiga. Då vände hon om och gick in i tvrummet. Det hördes ett par donk-donk-raffs-raffs-läten sen kom hon in med en bordslampa o sa att jag skulle ta den o sen släcka i taket... Nu är det iaf inte kolsvart här inne :) Tack mami... Fast än det ibland verkas som du ätit en halv citron :) Stackars mamma, vilka prövingar hon går igenom, haha.


Never am I to reach the surface, not with these broken hands.
My soul, barried in a coat of silence, it never had the chance
I withdraw, never am I to stay to be conquerd, I will live on
Thou I fought many battles, never lost, my true sight - gone.
With that my inner self says farewell, I walk away
But I always have the agony, that thing, will stay


Med ett sådant poetiskt avslut säger jag god natt...