Du...

Jag vet inte vad som hände
Jag vet inte vad det är jag vill säga..
Det tog en sekund sen var allting borta, jag började känna mej tom. Jag bara satt där och så kom den där känslan.

Jag var lycklig... Lycka ersatte blodet i mina ådror men som sen byttes ut till något helt annat, något som svider och kliar.
Jag vill ha det tillbaks, jag vill återfå det jag förstört. Snälla, en chans till? Hmh, haha, varför skulle jag få det? Vad skulle få det att övervägas när jag inte ens kan berätta mina baktankar och meningen bakom varför?
Vet du vem du är?
Du läser väl inte ens det här så jag skriver väl bara alla saker ut i luften, ord som går förlorat, som tappas bort och aldrig blir läst av den allt är menat till.
Jag vill ge dej allt jag har, jag skulle göra vad som helst...vad som helst..
Jag blev rädd. Jag gömde mej bakom intalade känslor och handlingar bara för att slippa..
Vet inte vad jag babblar i och jag vet själv inte om det är sant, jag vet inte ens om jag tror på mina egna ursäkter, om det bara är ursäkter eller om det verkligen är så. jag är så förvirrad.
Allt jag vill känna.. Är du.

Jag känner hur jag nästan exploderar.. FÖRBANNELSE!
Jag hatar mej själv, verkligen HATAR!!!
Skäms över mej, jag är pinsam.

Alla dom här känslorna, jag orkar verkligen inte..
Det är för mycket, jag har nog kommit till min gräns över hur mycket av ett svin jag kan vara.

Slit ut min själ...